om evigt solsken över fläckfria sinnen

05.06.2012 kl. 21:50
det finns stunder då man inte bör skriva det man känner eller funderar över i en blogg som ändå läses av en handfull personer. men det finns också stunder då det enda man vill är att skriva om det som pågår inuti en. dels den glädje av att kunna le stort vid bara ett minne eller ett visst namn i telefonrutan eller tankar om i övermorgon. men dels också den stora stora besvikelse mot två av de personer som någon gång betytt mest. en före detta så kallad "kärlek" och en eventuellt före detta så kallad vän (finns det inte regler för det här med vänner och ex?)

jag säger inte mer men inte mindre heller. jag är besviken och jag vill glömma allt nu. det räcker. jag har försökt förstå, jag har förlåtit, jag har orkat men nu orkar jag inte mera. nu rämnar allt. nu försvinner allt. för att kunna göra detta så bitterljuvt och ironiskt som möjligt; ett citat ur en av dina favoritfilmer.

How happy is the blameless vestal's lot!
The world forgetting, by the world forgot.
Eternal sunshine of the spotless mind
Each prayer accepted, and each wish resigned.
Saudade Saudade
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:

Weltschmertz, Books &
Deathly Hallows



Saudade (Portuguese):
An intense, constant longing for something that does not and probably cannot exist.

Läst 2013

Gräset är mörkare på andra sidan
We have always lived in the castle

The Hobbit
A Game of Thrones
A Storm of Swords
Alice's Adventures in Wonderland
Through the Looking-Glass
The Virgin Suicides
Tillräckligt mörkt för en picknick
The Little Friend
Älskaren