varför fifty shades of grey är en fruktansvärt dålig bok

Publicerad 20.11.2012 kl. 00:46
dags att publicera min artikel som även finns att hitta på blemma.





bilder från nanna johanssons blogg.

Flera av recensenterna säger detsamma: E. L. James Fifty Shades of Grey är ingen bra bok. Den kritiseras för att vara kvinnoförnedrande och fullständigt sakna röd tråd, samt att den språkligt mest påminner om en fan-fiction. Trots detta är boken en bästsäljare och hyllad av läsare världen över. När jag såg att RFSU Malmö ordnade bokklubb med just denna som första bok var jag inte sen att nappa på.

Nu har jag läst lite över halva boken och kan med andra ord inte ge en slutgiltig recension eller analys. Jag är medveten om detta. Men vad jag kan göra är ge en inblick i vad jag hittills läst och upptäckt. Denna text kommer att innehålla spoilers — så ifall du väldigt gärna vill läsa boken utan att veta några detaljer, sluta läsa vidare nu.

Huvudpersonen, som också är bokens berättare, heter Anastasia Steele, eller Ana, och är kring 22 år gammal. Hon beskrivs som tanig, blyg och benägen att rodna. Ofta. Hon får en ny röd-rosa-lila nyans i ansiktet på så gott som varje sida. Dessutom är hon klumpig — det första hon gör i mötet med Christian Grey, berättelsens Adonis, är att ramla pladask över hans tröskel. Hon är även oskuld, har aldrig onanerat och, innan Christian, aldrig fallit för en man i hela sitt liv. Med andra ord är Ana en symbol för kvinnan som Madonna — ren, hel och oskyldig.

Berättelsens andra huvudperson är den mytomspunna Christian Grey. Han är förmögen trots sina tjugosju år och snygg. Väldigt snygg. Det går inte att beskriva hur snygg han är. Tänk dig den snyggaste karlakarl du någonsin mött. Femdubbla det. Hans fantastiska utseende är också, förutom Anas rodnande, något som tas upp väldigt, väldigt ofta — så ofta att det blir löjligt. Vi förstår, vi hajar, den snygga, manliga stereotypen. Dessutom har han ett välformat könsorgan.

Som jag tidigare nämnde faller Ana pladask över hans tröskel och Christian hjälper henne upp. Enligt hans egna ord var det där och då han först ville ligga med henne. Det är dock inte den enda gången som den klassiska prins-räddar-prinsessa-bilden vävs in i romanen: i ett senare skede ramlar hon och blir nästan påkörd av en cykel — men Christian är där och räddar henne. Igen. När Anas vän, José, under en alkoholpåverkad kväll stöter på henne, tafsar på henne och vägrar lyssna på hennes nej — då är Christian där och räddar henne från situationen.

Av någon anledning tas det aldrig upp det allvarliga i att José gjorde dessa sexuella närmanden: Ana förlåter honom för att han ju faktiskt varit full, medan Christians ilska mest beror på svartsjuka. Den allmänna synen på våldtäkt är ofta en främling som hoppar fram bakom en buske — inte en överförfriskad bästa vän.

Christians ”mörka hemlighet” är hans intresse för BDSM. Han vill dominera sina kvinnor totalt och är väldigt intresserad av att göra detta mot Anastasia. När han får veta att hon aldrig legat med någon blir han, för en nanosekund ungefär, chockerad. Sen går han med på att visa henne in i sexualitetens lustar — så hon vet ungefär vad som väntas. Deras sex ger ingen verklig bild över huvud taget. Anas första orgasm uppstår när han tar henne på brösten, som exempel. Även senare när dom ligger med varandra beskrivs det så verklighetsfrånvänt som möjligt. Det hela är mest som en dåligt regisserad porrfilm.

Det jag reagerat främst på under min läsning är när Ana får en lista med grejer Christian vill göra med sina tjejer, och olika regler som gäller ifall hon vill bli hans underordnade. Hon blir äcklad, chockerad och anser detta sjukt. ”How can possibly agree to this?” tänker hon och funderar på om Christian råkat ut för något hemskt som gjort honom ”såhär”. Detta ger inte bara en felaktig bild av BDSM (bara för att man gillar det behöver det inte betyda att man råkat ut för någonting traumatiskt!), det är också väldigt motsägelsefullt.

Trots att hon reagerar väldigt starkt på listan finner hon det ingalunda konstigt att han, utan inbjudan, tar sig hem till henne och binder henne fast i sängen. ”If you make a noise, Anastasia, I will gag you. Keep quiet.” (s. 192). Hon blir bara tyst. Följer hans order. Men när han har en lista som väntar på hennes godkännande, som hon får säga vad hon vill om, DÅ är han sjuk i huvudet?

Denna bok ger en väldigt tydlig bild av kvinnan som underordnad mannen och mannen som makthavare. Detta har ingenting med BDSM att göra — det är en ytterst verklig spegling av hur det ser ut på många plan. Det finns heller ingen romantik mellan huvudpersonerna, det är bara, som Ana själv beskriver det, som en magnetisk dragningskraft hon inte riktigt kan förstå.

Deras kärlek beskrivs främst i deras respektive svartsjuka. Christian är besatt av att ständigt kunna nå Ana (per telefon, per e-post: han köper henne både den nyaste datorn och en mobiltelefon) och ifall hon ens samtalar med en annan karl mörknar hans blick. Trots att Ana finner detta stalkerbeteende (som hon själv kallar det!) smått irriterande är hon inte sen att rynka på ögonbrynen och tänka "He's mine!" då en ung blondin rodnar i Christians närvaro.

Boken är lättläst och som läsare dras en med i handlingen, och jag kan förstå fascinationen hos många. Men personligen blir jag mest trött och förbannad. Om Christian varit 40+ och lönnfet, hur hade reaktionerna varit då? Bara för att han är ung, vacker och vältränad är hans beteende berättigat?

Observera: med ”hans beteende” syftar jag inte på BDSM:et — som, vid sida 222, ännu inte tagits upp mer än genom att Christian visar henne sitt speciella rum samt i och med listan. Jag syftar enbart på den allmänna bilden av mannen respektive kvinnan i boken, och den ger inte mycket att hurra för. Utöver allt detta är boken dessutom väldigt tafatt skriven. Många upprepningar, pinsamt dålig humor och klichéer varvas om varandra och det hela ger intrycket av en snabbt skriven personlig fantasi och inget litterärt verk över huvud taget.

- - -

detta är, med andra ord, den sämsta, mest sexistiska, fruktansvärt dåligt skrivna smörja jag någonsin läst. jag läste (okej, läser, har ca. 100 sidor kvar och jag. avlider.) den på engelska och det är inte mycket bättre än den svenska, oerhört pinsamma, översättningen. jag ska aldrig mer säga ett ont ord om dem som gillar paulo coelho eller haruki murakami. jag kan inte på något sätt tänka mig att en person med insikt i feminism, litterärt kunnande och någon som helst självdistans skulle gilla den här boken. jag kan inte tänka mig att någon tänkande varelse (som inte bott under en dammig sten i hela sitt liv) kan gilla den här boken. jag är hemskt ledsen om jag sårar någon med dessa ord, men så är det.

kanske man inte läst så mycket i sitt liv. kanske man inte är det minsta insatt i genus och faktiskt inte ser något fel i berättelsens kvinnosyn. att kvinnor i mångt och mycket tänder på sin egen underordning är ju ett resultat av vårt patriarkat. samhället ser ju tyvärr ut som det gör.

och kanske en läsare till och med kan finna boken erotisk och upphetsande trots de sliskiga beskrivningarna. det förstår jag, visserligen, på något plan. det finns vissa sexiga inslag i boken som även jag hade kunnat finna kittlande - om det inte var för bokens ruttenhet i övrigt. det finns helt, helt klart bättre skriven erotik. men hey, whatever floats your boat. det är främst själva språket, huvudpersonens ryggradslöshet, christian greys manipulativa svin till karl och den snedvridna synen på kön som gör boken till något av det värsta (ja, faktiskt) som någonsin getts ut.

och ändå. den här boken har sålt 60 miljoner exemplar. det gör mig både rädd och ledsen. vad är det för fel på mänskligheten?
Saudade Saudade
Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver?
Jag har också blivit rädd för den här boktrenden, som verkade få vind under vingarna efter Twilight. För övrigt också att det här beteendet är väldigt inrotat i mina kratsar. (Fast, vad skulle jag veta. Jag är ju kvinna. Och blond. Och hur hittade jag ut ur köket?)
Mymlan26.11.12 kl. 18:49
det är egentligen inte så konstigt, nej, med tanke på hur vårt samhälle är uppbyggt.
01.12.12 23:11
Fun fact om 50 shades of Grey: det är en fanfiction baserad på Twilight som blev fasligt populär online, och därmed sedan skrevs om lite (/bytte namn) för att släppas som fristående bok. Det förklarar en del, egentligen, men jag finner det ändå så fruktansvärt förvånande att den fått sånt enormt genomslag. Jag menar hur sjutton kan det här sälja bättre än Harry Potter?! Upprörande.
Jessica01.12.12 kl. 23:07
jo, jag har läst om det där med "twilight", dock inte läst de böckerna. det är fövånande ja: dock har böckerna inte sålt bättre än harry potter-böckerna! har hört det från andra ställen också, men det är ganska felaktig information. "fifty shades" har kanske sålt snabbare på kortare tid, men harry potter har sålts i 450 miljoner exemplar medan "fifty" har sålt i 60 miljoner. så en bit till har de ;)
01.12.12 23:10
Kunde inte ha instämt mer!
Rebecca13.03.14 kl. 22:16

Weltschmertz, Books &
Deathly Hallows



Saudade (Portuguese):
An intense, constant longing for something that does not and probably cannot exist.

Läst 2013

Gräset är mörkare på andra sidan
We have always lived in the castle

The Hobbit
A Game of Thrones
A Storm of Swords
Alice's Adventures in Wonderland
Through the Looking-Glass
The Virgin Suicides
Tillräckligt mörkt för en picknick
The Little Friend
Älskaren