att respektera andra länders förtryck



här om veckan kunde det läsas i tidningarna och tittas på youtube om hur krista siegfrids eurovisionsbidrag "marry me" gått från att framstå som enbart en hysterisk tuggummipoppig hyllning till det klassiska man plus kvinna-äktenskapet till ett ställningstagande om en könsneutral äktenskapslag. mycket bra så! 

dock står det i reglerna att varken låten eller framförandet får innehålla politiska yttranden eller åsikter. "A gay kiss broadcast across Europe on the night of the contest would cause a huge controversy for the European Broadcasting Union (EBU) as it would draw outrage from some homophobic quarters of Eastern Europe." (från dailymailartikeln)

när blev kärlek politiskt? vart och vartannat bidrag i eurovision song contest handlar om en heteronormativ och tvåsam kärlek. det är dags, år 2013, att inkludera dem vars röst så gott som aldrig blir hörd. 

att ta hänsyn till att ett land öppet förtrycker sexuella minoriteter genom att själv låta bli att yttra sin åsikt i ämnet är jämförbart med att också acceptera detta sagda förtryck. det är dags att vända på steken och istället låta dem acceptera att andra länder faktiskt inte är lika trångsynta längre. likaså kan kyssen förknippas till tahdon 2013-kampanjen, och eftersom krista i egenskap av finlands eurovisionsbidrag representerar vår nation är det än mer fantastiskt att hon visar att majoriteten i vårt land är för en förändring i lagstiftningen. ett mittfinger till de trångsynta i vårt eget land, alltså.

jag hoppas (och tror!) att krista behåller kyssen ända till slutet och struntar i alla förmaningar och pekpinnar. för om vi inte ens i en musiktävling får lobba för jämlikhet, rättvisa och en kärlek för alla människor är vi väldigt, väldigt nära en dystopi.

Publicerad 08.05.2013 kl. 21:24

om feminism och att sakna humor

det grämer mig allt för mycket att många - däribland Krista Siegfrids själv - har valt att kommentera dingdong-debatten med att personer som missförstår texten ifråga saknar humor. eller den sedvanliga dra-alla-över-samma-kam-attityden feminister saknar humor. så jag tänker kommentera denna aspekt i debatten.

låttexten till Marry Me må vara menad som humoristisk eller med glimten i ögat och inte alls som antifeministiskt. det är nog inte som påstått att den är menad som en kvinnokränkande låt heller. men all populärkultur speglar vårt samhälle och de (köns)roller som råder. ingalunda har Krista menat att låten ska symbolisera en absolut sanning, och jag tror heller inte att någon lyssnar på låten och tänker "wow, nu ska jag sluta äta så kanske min kille vill fria."

men faktum är att många tjejer lider av ätstörningar på grund av samhällets ideal (skipping dinner to be thinner). många kvinnor lever som slavar till sina män i förhållanden med misshandel och kränkningar (I'm your slave and you're my master). i många länder är äktenskapet fortfarande ett sätt för mannen att äga sin kvinna.

är detta något som folk vill skämta om? är ätstörningar och ägande av en person roligt? har ni den humorn så fine - men kom inte och säg att feminister saknar humor, för detta är knappast speciellt roliga ämnen i sig.

och ifall den syftar till att parodisera Bridezilla-fenomenet - vad är inte en Bridezilla om en produkt av all hets det numera finns kring bröllopet? bröllopet har gått till att bli ett kommersiellt jippo där man ska ha den finaste klänningen, bästa programmet och godaste tårtan och ingenting får gå fel.

återigen, är det roligt? jag tycker inte det. och jag saknar verkligen inte humor. och jag tycker inte låten i sig är "rolig". vem skrattar? den är svängig, har en schysst show och hon sjunger bra. att den ska ses med glimten i ögat är en sak, men som något humoristiskt är en annan - och att påstå att den som inte ser humorn totalt saknar humor, det är bara befängt.

jag kan nämna ganska många saker som är roligare än den låttexten liksom. den här bilden till exempel. 

allt handlade om en textanalys, ett sakligt skrivet blogginlägg om hur en aktuell låttext kan verka oskyldig men speglar större strukturer, normer och ideal. inget fel med detta alls, däremot begicks det flera fel i flera av de bemötanden som inlägget fick.

skärp er, säger jag. skärp er. 

Publicerad 12.02.2013 kl. 22:14

feminism 411 - sanningen om feminism och genus - del 2:2

Feminister och manshat

feminism är inte synonymt med manshat. bara för att det finns feminister som hatar män betyder detta inte att majoriteten av feministerna gör det. inte alls. det är som att säga att bara för att en bilmekaniker snusar så måste alla bilmekaniker snusa. absurt.

flera män är feminister också. feminism inbegriper faktiskt männen. ja det är sant! en av feminismens hjärtefrågor är pappaledigheten till exempel. lika rätt då det kommer till deltagandet av barnuppfostran. feminismen gillar heller inte mansrollen som så många män tvingas in i; att man måste vara kall, att man inte får gråta öppet eller vara romantisk, man måste vara hård, sportig och allt det som förknippas med manlighet.

Om pojkflickor

faktum är dock att det är - både medvetet och omedvetet - sett som sämre att vara kvinna. ett exempel på detta är begreppet pojkflicka. det är häftigt att som tjej vara lite mer tomboy och göra coola killgrejer. det är på många sätt även kritiserat för att vara okvinnligt, men på det hela taget är pojkflicka något bra, något man gärna berättar att man var som liten.

motsatsen däremot, en feminin pojke, det är negativt. en kille som gillar typiska "tjejgrejer" mobbas, kallas just "tjej" eller "bög" och förlöjligas på många sätt. det finns inte ens ett ord för detta.

Madonna summerar det bra i sin låt "What it feels like for a girl".

girls can wear jeans and cut their hair short
wear shirts and boots 'cause it's okay to be a boy
but for a boy to look like a girl is degrading 
'cause you think that being a girl is degrading 

Feminister är fula / rakar sig inte / vill att alla kvinnor ska vara fula för annars är man bara en typisk antifeminist som vill behaga mannen

feminister produceras inte i fabrik: de är precis lika varierade och precis lika mångsidiga som resten av befolkningen. 

som feminist blir man ofta kallad "hen" även om man aldrig önskat sig ett könsneutralt pronomen, man blir kallad "inte en riktig kvinna", lesbisk och liknande. här är ett exempel på vad samhället tycker om feminister som kvinnor.

att raka sig anser många feminister är en produkt av samhället. samhället anser att det är okvinnligt att ha hår - kvinnlighet som kvinna är att föredra (även som pojkflicka är det ingalunda okej att ha håriga armhålor!) - olika företag gör reklam för rakhyvlar och vaxprodukter genom att spela på hur sjukt kvinnlig du blir om du rakar dig.

sanningen är ju att håret finns där av en orsak. håret i sig luktar inte eller orsakar någon form av smutsighet. så länge du duschar och håller dig fräsch i övrigt spelar hår under armarna, på benen eller någon annanstans någon roll. speciellt då det kommer till könshår - ett rakat kön har mycket lättare att få svampinfektion, bli torrt och skavigt eller börja lukta eftersom håret finns där för att skydda. speciellt gäller detta för kvinnor.

men visst finns det även feminister som rakar sig. poängen är inte att alla ska låta håret frodas - poängen är att man ska få välja själv, utan påhopp från någotdera håll! utan att känna att det är ett tvång att raka benen och könet innan dejten eller vara rädd för att kränkas öppet på facebook p.g.a. en hårig armhåla. 

kort sagt: gör vad du vill med din egen kroppsbehåring av EGEN vilja, och låt de andra göra sitt utan att ifrågasätta, kränka eller mobba någon för sitt val. samma sak gäller användning av smink, val av kläder och frisyr. 

"Humanism"

"men om feminismen står för jämlikhet mellan alla, både män och kvinnor, kan det inte heta humanism istället? det låter mycket bättre och innefattar ALLA!"

nej vet ni vad. ordet "människa" innehåller ordet "män". det kommer också från den tiden då mannen var människa medan kvinnan var "något annat". "homme" på franska betyder både man och människa med kvinna är "femme". att vi använder ett ord som "man" i dagligt tal härrör också från mannen som norm ("man gör som man vill") samt att de flesta  uttrycken för styrka och mod används om män ("gå man ur huse", "grow some balls", "be the man for the job") medan de kränkande ordvalen används om kvinnor ("tjejkast", "don't be a pussy"). 

det ska liksom inte få finnas ett ord som är positivt med en klang som är mer kvinnlig en manlig? vad är det om inte just antifeminism och nedvärdering av kvinnor?

sen anser ju jag att jag vill tacka och hedra dem som jobbade för feminimen och som gjort att jag fått rösträtt, rätt att studera på universitet och rätt att själv välja en pojkvän som inte har rätt att slå eller våldta mig - utan dem hade jag inte suttit här. så ja, allra främst för att tacka dem, kallar jag mig feminist.

och jag kommer aldrig kalla mig något annat så länge kampen pågår. tills vi slutar leva i ett samhälle där främst kvinnors kroppar kritiseras, värderas och sexualiseras och tills ingen behöver gå omkring - ute och hemma - rädd för att bli våldtagen eller trakasserad, tills den dagen så är jag hundra procent feminist. 

hoppas allt har blivit lite klarare nu! härnäst går jag in på lite genus och vad det egentligen är.

Publicerad 09.02.2013 kl. 15:35

feminism 411 - sanningen om feminism och genus - del 2:1

nåja, då tänkte jag ta upp en fråga som säkert alla läsare brinner får att ÄNTLIGEN få svaret på - vad betyder feminism?

Vad feminism är och inte är

enligt wikipedia: "feminism är en samling rörelser som syftar till att definiera, upprätta, och försvara kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter." det finns radikal- och liberalfeminister, anarkafeminister och queerfeminister. bland andra. jag är feminist, helt enkelt så, söker mig inte till någon av dessa underrörelser specifikt även om jag kan hitta sådant jag håller med om i alla dessa.

Vad har då dessa rörelser gemensamt? 

jo, feminism är, som någon sade (har googlat efter källa men stötte på flera olika, ge mig gärna namnet om någon vet säkert!) feminism is the radical notion that women är people (feminism är den radikala tanken om att kvinnor är människor). rätt och slätt. för vet ni, det fanns en tid då kvinnor inte sågs som människor, utan djur. likställda med djur. kvinnor fick inte rösta och fram till 1962 (ja, 1900-talet, inte 1700 eller 1800) var det lagligt att våldta sin fru i Sverige. fortfarande är det lagligt i vissa länder att aga sin fru och våldtäkt inom äktenskapet finns liksom inte.

i dessa länder är kvinnor fortfarande, år 2013, djur.

Men i Norden då, vi har ju det jämställt nu? Här behövs ju ingen feminism!

fel, det är inte jämställt i norden. fortfarande har kvinnor rent allmänt sämre löner och sämre förutsättningar för vissa jobb och positioner. inom norden lever och frodas en stark våldtäktskultur som innebär att det är en helt vanlig och normal tanke att "en kvinna kan bli våldtagen". det bara är så och har alltid varit så.

på tidningar, på film och tv och i övrig media är det främst kvinnokropparna som sätts i fokus och/eller är mål för kritik. michaela larsson har skrivit bra artiklar i ämnet:

här kan ni läsa om hur reklam porträtterar kvinnor som mindre än de egentligen är

här kan ni läsa om hur mat porträtteras som syndigt och hur det likställs som något sexuellt

detta är alltså sådant vi i s.k. jämställda Norden ständigt får ta del av. näthatsdebatten i Sverige är ingalunda enbart rikad till Sverige. 

om fulhet, manshat och pojkflickor i nästa inlägg, stay tuned!

Publicerad 08.02.2013 kl. 17:22

feminism 411 - sanningen om feminism och genus - del 1

tänkte det var på tiden att sammanställa några av de stereotyper, klyschor och antaganden som det finns därute rörande feminismen och genusteorin. vi börjar med "hen", enkelt så.

Vad H E N egentligen innebär

alltså, det här är den onödigaste saken i världen att hänga upp sig på. jag upprepar: onödigaste. hen har ingenting med ditt eller mitt kön att göra. att någon vill införa hen i ordböckerna betyder INTE att denna någon vill kastrera folk eller ta bort hon och han.

ordet hen är helt enkelt ett komplement till hon och han, ett ord som kan användas då könet på personen någon talar om är okänt eller irrelevant. till exempel: "jag ska träffa en läkare imorgon, får se vad hen säger om mina problem".

helt enkelt så: ett enklare sätt än att skriva "han eller hon". ett komplement. inte, med andra ord, en synonym till feminist eller queeraktivist eller liknande. att använda hen om en person som identifierar sig som hon bara för att en hon skrivit en feministisk text är inte bara patetiskt, det är ganska efterblivet också. oftast vet man om en person vill titulera sig som hen. 

hen kan också användas då en person inte vill använda han eller hon om sitt eget kön - och det är väl inte svårt att acceptera eller hur? det kan gälla en transperson eller en person med en intergender personlighet, d.v.s. en känsla av att inte tillhöra varken man eller kvinna, hon eller han, och därmed önska att du kallar denna för hen. oftast handlar detta om personer som säger det till dig personligen. detta betyder dock inte att du ska kalla alla för hen tills motsatsen är bevisad.

hen är precis samma sak som hon, han, du, kusin, morbror, den där, människa. inget konstigt, inget som vill kastrera dina barn eller göra alla människor "till samma kön". 

blev det klart?

p.s. att personer i svenskfinland kan uppröra sig över hen går över mitt förstånd. seriöst, ni har vuxit upp bland finskan, som ENBART använder sig av hän, ett könsneutralt pronomen, och ni tror ändå att hen är något av ondo? är alla finska barn könsförvirrade och totalt indoktrinerade kanske? nej, de är ofta precis lika ovetande då de kommer till samhälleliga strukturer och genus som ni, tyvärr.

Publicerad 08.02.2013 kl. 01:17

"ful, fet och äcklig, det är vad du är."

det här är något av det sjukaste jag sett. tolv svenska kvinnor, tv-personligheter, journalister och författare bland annat, som läser upp citat ur verkliga hotbrev de fått genom åren.

detta sortens näthat, om något annat, visar med ytterst tydlighet varför feminismen behövs. detta om något är ett resultat av patriarkatets fula ansikte. att trycka ner en kvinna som säger en åsikt avvikande från den borgerliga, invandringsskritiska och antifeministiska massan är inget speciellt ovanligt. personerna som skriver dessa hotbrev är heller inte enbart kriminella våldtäktsmän eller våldsamma högerextremister - de är vanliga medborgare som är så trötta på kvinnor, på "feminist-as" (citat) som får synas och höras i offentligheten.

oavsett könen på skribenterna, som jag kan slå vad om till största delen är män, så är majoriteten av de utsatta kvinnor. kvinnor som man vill tysta ner, kränka, mobba, spotta på, och till och med se mördade och/eller våldtagna. 

för att kvinnor har inte, och har aldrig haft, samma rättigheter till offentlighet, till att uttrycka sig, till att göra sin röst hörd, som männen. 

Publicerad 05.02.2013 kl. 18:14

shit snubbar say to feminister

Publicerad 29.01.2013 kl. 17:03

marry me?

 
för en vecka sedan förfasades jag över texten i krista siegfrids eurovisions/umk-låt marry meoch nu har debatten blossat upp - om man kan kalla det en uppblossning på grund av några blogginlägg med start hos linnea, och en artikel/notis var på yles hemsida och i hbl.
 
några textrader i urval:
 
skipping dinner to be thinner
where is my proposal?
i'm your slave and you're my master
i'll walk the walk of shame
i do it for you, for you, for you
 
jag håller med linnea, som alla kanske förstår. denna text är förmodligen inte menad som ett statement av något slag. jag tror knappast att krista tycker det är i varje kvinnas plikt att bli sin mans slav, eller ens att man bör hoppa över middagen. 
 
men det är inte tanken med låten som räknas, utan bilden som sänds utåt. visst, många tar denna med ironi och en nypa salt - men vad säger detta om hur normalt vi anser det vara med texter om att vilja bli smalare då en redan är smal (utgående från krista själv)? eller att vi tycker det är lite smågulligt att vilja vara slav till sin man (fifty shades of grey-effekten, anyone?) utan att reflektera över att äktenskapet från början var och på många håll fortfarande är ett sätt för mannen att äga sin kvinna? 
 
ifall låten är menad som ironisk och att tanken är att vi ska tycka hur hemskt det är med den sneda kvinnosynen vi har i vårt samhälle så tycker jag att det borde ha framgått lite tydligare, både i texten, framförandet och i de intervjuer krista gett om låten. marina and the diamonds låt primadonna är ett bra ett exempel på en låt som lyckas med ironin. 
 
i urval:
 
All I ever wanted was the world 
I can't help that I need it all 
The primadonna life, the rise and fall
 
Would you do anything for me? 
Buy a big diamond ring for me? 
Would you get down on your knees for me?
Pop that pretty question right now baby 
 
And I'm sad to the core, core, core (<---- här ser vi ironin i resten av texten speglas)
Everyday is a chore, chore, chore 
When you give I want more more
I wanna be adored
 
liksom, det kan göras tydligt. detta saknas totalt i marry me och då drar jag slutsatsen och tolkningen att detta är en låt som ska ses som en lite gulligt desperat önskan om bröllop. woopidoo. 
 
och alltså, jag förstår, det är "en låt", inte ett levnadsmotto utfärdat av FN. men populärkulturen genomsyras av de ideal som samhället står för och anser vara normala. eva frantz skriver att denna låt kanske ska ses som en parodi på alla bridezillor som syns på film och i dokumentärer. men vad är en bridezilla om inte en produkt av sin tid? bröllopet har gått från att vara det ögonblick som lagfäster äktenskapet till ett kommersiellt jippo. du ska ha den finaste (och dyraste) klänningen, den godaste tårtan och det bästa programmet. och glöm för all del inte musiken. detta är också ett ideal som sänds ut till kvinnor, medan männen bara "får dras med" - ganska ironiskt med tanke på vad äktenskapet innebar från första början.
 
det skadar väl ingen att skriva fler låtar som bortser från detta ideal. till exempel om en tjej som friar till sin kille, inte väntar på att bli friad till.

 

Publicerad 29.01.2013 kl. 13:39

all the kings men

vår historia är männens och männen har skrivit vår historia. även kvinnornas. här följer ett urval citat ur det andra könet, där de beauvoir i sin tur citerat män med makt. varav det är flera som vi i vår tur citerar åter och åter igen och, som jag påpekade i ett tidigare inlägg, ingår i skolundervisningen på olika plan (medan kvinnliga dito bortfallit). 
 
" det finns en god princip som har skapat ordningen, ljuset och mannen, och en dålig princip som har skapat kaos, mörkret och kvinnan "
- pytagoras
 
" tackar gudarna att jag är född fri och inte som slav, och som man och inte som kvinna "
- platon
 
" honan är hona i kraft av en viss brist på egenskaper "
- aristoteles
 
" kvinnan är en ofullständig man; ett tillfälligt väsen "
- tomas av aquino
 
" kvinnans hela uppfostran bör vara anpassad till männen. kvinnan är skapad för att ge efter för mannen och uthärda hans orättvisor "
- jean-jaques rousseau
 
" nej, kvinnan är inte vår broder; genom lättja och mutor har vi gjort henne till ett utomstående okänt väsen som inte har något annat vapen än sitt kön "
- jules laforgue
 
 
 
 
p.s. det sades och sägs bra saker om kvinnor också, av män, men problemet (och poängen) med att tala för någon annan är just att man talar för någon annan; kvinnorna blev sällan lyssnade till eller hörda. så nej, jag tänker inte hylla de män som kämpade för kvinnors rättigheter, inte nu, för det är inte essensen med detta inlägg. 
Publicerad 24.01.2013 kl. 00:21

simone, simone

hey there you lady in tears 
do you think that they care if they're real, woman? 
they just take it as part of the deal 
lost in your men and the games you play 
trying to prove that you're better, woman 
but you needn't get heavy with them 
 
(kate bush - room for the life)
 
alltså vi får tidigt läsa om voltaire och kvinnohatar-rousseau som ni kanske vet skrev en bok som i princip handlar om hur mannen är kvinnans överhuvud och hur flickor inte ska uppmuntras att tänka fritt. denna man läser vi om i gymnasiet och gör A3-presentationer om honom och letar fram framgooglade bilder med dålig skärpa. om en man som sa att kvinnor är sämre värda och knappast ens människor
 
men om simone, älskade simone, hör vi ingenting. inte ett ord om mary wollstonecraft (som redan 1792 skrev att äktenskapet bara är ett sätt för mannen att äga sin kvinna) eller ens ellen key (som hade sina antifeministiska brister, men hon är förlåten). inte ett ord, inte ett knyst, kanske som tips på "skönlitteratur" på sin höjd. när hörde jag ens om beauvoir första gången? inte i skolan åtminstone. 
 
åt pepparn med dagens grundskolsläroplan. jag fick ett paket idag, det andra könet som jag läser med blyertspennan och postitlappar och försöker att låta bli att skriva hjärtan i marginalen (ta det lugnt vi är bara på förordet ännu) och förstår inte att den inte blivit obligatorisk läsning på alla grundskolor än. 
 
åh simone
Publicerad 23.01.2013 kl. 19:07

feminism is the radical notion that women are people

I'm so sorry if I'm alienating some of you 
Your whole fucking culture alienates me
 
lyssnade på p1-dokumentären om "nora" igår och är fortfarande arg, fortfarande ledsen och uppgiven och trött på världen. för er som inte vet eller orkar/vill lyssna: nora är en tjej som blev tvångsomhändertagen för sitt självskadebeteende. hon leddes in i prostitution som 16-17 år gammal. en natt blev hon fastbunden och brutalt våldtagen av en man som senare visade sig vara göran lindberg, polischef.
 
han dömdes till sex års fängelse för flera våldtäkter, misshandel, koppleri och köp av sexuella tjänster.
 
nora vill ha samtalsterapi av en kvinnlig psykolog men nekas detta av den värsta äckelgubben jag någonsin haft oturen att stöta på; ola gefvert. han säger bland annat "det finns ingen inom vården som tror på bearbetning mer" och "om en person går till en cancerläkare och ber om strålbehandling kan han ju inte få det heller!" och säger att nora inte själv kan veta vad som är bäst för henne. han säger att hon har borderline personlighetsstörning utan att göra en utredning och att en annan läkares uttalande om posttraumatiskt stressyndrom inte stämmer. 
 
senare ifrågasätter han även att hon blivit våldtagen. han säger "hon horade ju redan innan det här med lindberg" och menar att nora får skylla sig själv.
 
det är i sådana här tillfällen som feminismen behövs. det är sådana här händelser som tydligt visar svart på vitt att det finns en struktur som säger att vita män med makt får behandla unga kvinnor utan makt på vilket sätt de vill. och tjänar pengar samtidigt. utsatthet och förtryck av detta slag är inte ovanligt och jag mår illa.
 
att vara feminist (eller ens att hata män) betyder inte att någon hatar alla män på denna jord eller tycker att män som släkte förtjänar döden. jag är inte manshatare. jag är, däremot, hundra procent feminist (vilket inte alls handlar om manshat) men kan trots detta förstå att någon skulle hata män. 
 
det är ju bara att se på vad som händer i samhället. och vad som hänt de senaste tusen åren.
 
Publicerad 22.01.2013 kl. 11:25

varför fifty shades of grey är en fruktansvärt dålig bok

dags att publicera min artikel som även finns att hitta på blemma.





bilder från nanna johanssons blogg.

Flera av recensenterna säger detsamma: E. L. James Fifty Shades of Grey är ingen bra bok. Den kritiseras för att vara kvinnoförnedrande och fullständigt sakna röd tråd, samt att den språkligt mest påminner om en fan-fiction. Trots detta är boken en bästsäljare och hyllad av läsare världen över. När jag såg att RFSU Malmö ordnade bokklubb med just denna som första bok var jag inte sen att nappa på.

Nu har jag läst lite över halva boken och kan med andra ord inte ge en slutgiltig recension eller analys. Jag är medveten om detta. Men vad jag kan göra är ge en inblick i vad jag hittills läst och upptäckt. Denna text kommer att innehålla spoilers — så ifall du väldigt gärna vill läsa boken utan att veta några detaljer, sluta läsa vidare nu.

Huvudpersonen, som också är bokens berättare, heter Anastasia Steele, eller Ana, och är kring 22 år gammal. Hon beskrivs som tanig, blyg och benägen att rodna. Ofta. Hon får en ny röd-rosa-lila nyans i ansiktet på så gott som varje sida. Dessutom är hon klumpig — det första hon gör i mötet med Christian Grey, berättelsens Adonis, är att ramla pladask över hans tröskel. Hon är även oskuld, har aldrig onanerat och, innan Christian, aldrig fallit för en man i hela sitt liv. Med andra ord är Ana en symbol för kvinnan som Madonna — ren, hel och oskyldig.

Berättelsens andra huvudperson är den mytomspunna Christian Grey. Han är förmögen trots sina tjugosju år och snygg. Väldigt snygg. Det går inte att beskriva hur snygg han är. Tänk dig den snyggaste karlakarl du någonsin mött. Femdubbla det. Hans fantastiska utseende är också, förutom Anas rodnande, något som tas upp väldigt, väldigt ofta — så ofta att det blir löjligt. Vi förstår, vi hajar, den snygga, manliga stereotypen. Dessutom har han ett välformat könsorgan.

Som jag tidigare nämnde faller Ana pladask över hans tröskel och Christian hjälper henne upp. Enligt hans egna ord var det där och då han först ville ligga med henne. Det är dock inte den enda gången som den klassiska prins-räddar-prinsessa-bilden vävs in i romanen: i ett senare skede ramlar hon och blir nästan påkörd av en cykel — men Christian är där och räddar henne. Igen. När Anas vän, José, under en alkoholpåverkad kväll stöter på henne, tafsar på henne och vägrar lyssna på hennes nej — då är Christian där och räddar henne från situationen.

Av någon anledning tas det aldrig upp det allvarliga i att José gjorde dessa sexuella närmanden: Ana förlåter honom för att han ju faktiskt varit full, medan Christians ilska mest beror på svartsjuka. Den allmänna synen på våldtäkt är ofta en främling som hoppar fram bakom en buske — inte en överförfriskad bästa vän.

Christians ”mörka hemlighet” är hans intresse för BDSM. Han vill dominera sina kvinnor totalt och är väldigt intresserad av att göra detta mot Anastasia. När han får veta att hon aldrig legat med någon blir han, för en nanosekund ungefär, chockerad. Sen går han med på att visa henne in i sexualitetens lustar — så hon vet ungefär vad som väntas. Deras sex ger ingen verklig bild över huvud taget. Anas första orgasm uppstår när han tar henne på brösten, som exempel. Även senare när dom ligger med varandra beskrivs det så verklighetsfrånvänt som möjligt. Det hela är mest som en dåligt regisserad porrfilm.

Det jag reagerat främst på under min läsning är när Ana får en lista med grejer Christian vill göra med sina tjejer, och olika regler som gäller ifall hon vill bli hans underordnade. Hon blir äcklad, chockerad och anser detta sjukt. ”How can possibly agree to this?” tänker hon och funderar på om Christian råkat ut för något hemskt som gjort honom ”såhär”. Detta ger inte bara en felaktig bild av BDSM (bara för att man gillar det behöver det inte betyda att man råkat ut för någonting traumatiskt!), det är också väldigt motsägelsefullt.

Trots att hon reagerar väldigt starkt på listan finner hon det ingalunda konstigt att han, utan inbjudan, tar sig hem till henne och binder henne fast i sängen. ”If you make a noise, Anastasia, I will gag you. Keep quiet.” (s. 192). Hon blir bara tyst. Följer hans order. Men när han har en lista som väntar på hennes godkännande, som hon får säga vad hon vill om, DÅ är han sjuk i huvudet?

Denna bok ger en väldigt tydlig bild av kvinnan som underordnad mannen och mannen som makthavare. Detta har ingenting med BDSM att göra — det är en ytterst verklig spegling av hur det ser ut på många plan. Det finns heller ingen romantik mellan huvudpersonerna, det är bara, som Ana själv beskriver det, som en magnetisk dragningskraft hon inte riktigt kan förstå.

Deras kärlek beskrivs främst i deras respektive svartsjuka. Christian är besatt av att ständigt kunna nå Ana (per telefon, per e-post: han köper henne både den nyaste datorn och en mobiltelefon) och ifall hon ens samtalar med en annan karl mörknar hans blick. Trots att Ana finner detta stalkerbeteende (som hon själv kallar det!) smått irriterande är hon inte sen att rynka på ögonbrynen och tänka "He's mine!" då en ung blondin rodnar i Christians närvaro.

Boken är lättläst och som läsare dras en med i handlingen, och jag kan förstå fascinationen hos många. Men personligen blir jag mest trött och förbannad. Om Christian varit 40+ och lönnfet, hur hade reaktionerna varit då? Bara för att han är ung, vacker och vältränad är hans beteende berättigat?

Observera: med ”hans beteende” syftar jag inte på BDSM:et — som, vid sida 222, ännu inte tagits upp mer än genom att Christian visar henne sitt speciella rum samt i och med listan. Jag syftar enbart på den allmänna bilden av mannen respektive kvinnan i boken, och den ger inte mycket att hurra för. Utöver allt detta är boken dessutom väldigt tafatt skriven. Många upprepningar, pinsamt dålig humor och klichéer varvas om varandra och det hela ger intrycket av en snabbt skriven personlig fantasi och inget litterärt verk över huvud taget.

- - -

detta är, med andra ord, den sämsta, mest sexistiska, fruktansvärt dåligt skrivna smörja jag någonsin läst. jag läste (okej, läser, har ca. 100 sidor kvar och jag. avlider.) den på engelska och det är inte mycket bättre än den svenska, oerhört pinsamma, översättningen. jag ska aldrig mer säga ett ont ord om dem som gillar paulo coelho eller haruki murakami. jag kan inte på något sätt tänka mig att en person med insikt i feminism, litterärt kunnande och någon som helst självdistans skulle gilla den här boken. jag kan inte tänka mig att någon tänkande varelse (som inte bott under en dammig sten i hela sitt liv) kan gilla den här boken. jag är hemskt ledsen om jag sårar någon med dessa ord, men så är det.

kanske man inte läst så mycket i sitt liv. kanske man inte är det minsta insatt i genus och faktiskt inte ser något fel i berättelsens kvinnosyn. att kvinnor i mångt och mycket tänder på sin egen underordning är ju ett resultat av vårt patriarkat. samhället ser ju tyvärr ut som det gör.

och kanske en läsare till och med kan finna boken erotisk och upphetsande trots de sliskiga beskrivningarna. det förstår jag, visserligen, på något plan. det finns vissa sexiga inslag i boken som även jag hade kunnat finna kittlande - om det inte var för bokens ruttenhet i övrigt. det finns helt, helt klart bättre skriven erotik. men hey, whatever floats your boat. det är främst själva språket, huvudpersonens ryggradslöshet, christian greys manipulativa svin till karl och den snedvridna synen på kön som gör boken till något av det värsta (ja, faktiskt) som någonsin getts ut.

och ändå. den här boken har sålt 60 miljoner exemplar. det gör mig både rädd och ledsen. vad är det för fel på mänskligheten?
Publicerad 20.11.2012 kl. 00:46

femtio nyanser av sexism

nu har min artikel om e.l. james bok "fifty shades of grey" publicerats på blemma! tycker ni ska läsa den. tycker också ni ska gå till http://bloggpriset.ylebloggen.fi/omrostning-2/ och rösta på blemma i kategorin "årets bäst skrivna blogg"! gör det! 
Publicerad 06.11.2012 kl. 11:40

min kärlek till liv

idag var jag på feministiskt forum. fick ögonkontakt med liv strömquist flera gånger då jag ställde en fråga efter diskussionen om humor och patriarkatet. mitt hjärta bankade så hårt och jag blev alldeles knäsvag trots att jag satt ner att jag knappt hörde vad hon sa, men det var bra svar jag fick. jag frågade hur de i panelen (sara hansson, moa lundqvist och liv strömquist) ser på att skämta om människors, främst killars utseenden; om det ser den sortens humor som en slags satir och ett ställningstagande kring hur kvinnors utseenden i alla tider är de som blir mest utsatta. och ifall det kan ses som okej att skämta om vissa kända killars och mäns utseenden för att belysa hur galet det är.



alltså snyggtjejen. köpte "prins charles känsla" och letade febrilt efter liv för autograf (har ju redan lo kauppis så tänkte den skulle passa fint i min samling "signeringar av snygga feminister vars namn börjar på l") men då hade liv redan gått. synd. men hon bor i malmö så kan alltid stalka en autograf ur henne (hehe nånej).

köpte även hallongrottans finfina kalender 2013.
och en present till min kille. det är en stor bild (2 x 2 meter) på en talande vagina som skriker ut diverse manshatspropaganda med ojämna mellanrum. samt en bok med titeln "så här behandlar du din tjej som den drottning hon är värd att behandlas som".

tjingeling! <3<3
Publicerad 04.11.2012 kl. 21:52

om modeveckan


(bild lånad härifrån)

"Varenda toalett var proppfull av kräks på grund av modellerna som spytt upp sin lunch innan visningen. När kritiken fördes fram ansåg modellagenturerna att de inte kunde rå för eller ansvara för om de hade några modeller som, utan deras vetskap, hade ätstörningar och betedde sig såhär"

citatet är ur hanna fridéns krönika "När ska vi börja behandla modebranschen som vuxna människor?" och jag frågar mig detsamma. läs den här.

-

och förresten så bor jag numera ute på landet. inatt sover jag i en lånad säng, men imorgon flyttar jag in i det sötaste hobbithus jag sett, med lejonfotsbadkar, halmtak och vinbärsträdgård. och på måndag inleds studierna. bilder kommer.
Publicerad 30.08.2012 kl. 19:08

Weltschmertz, Books &
Deathly Hallows



Saudade (Portuguese):
An intense, constant longing for something that does not and probably cannot exist.

Läst 2013

Gräset är mörkare på andra sidan
We have always lived in the castle

The Hobbit
A Game of Thrones
A Storm of Swords
Alice's Adventures in Wonderland
Through the Looking-Glass
The Virgin Suicides
Tillräckligt mörkt för en picknick
The Little Friend
Älskaren